Resan från Karon

Tänkte jag skulle berätta om vår helt galna resa vi gjorde från Karon Beach i Thailand till Siem Reap i Kambodja. Vi körde hela vägen i ett sträck.
Åkte med taxi från Karon Beach vid halv tolv. Hade läst på phuketnet att bussen till Bangkok skulle gå 12.35 så vi vågade inte ta lokalbussen då den kan ta väldigt lång tid med alla på- & avstigningar. Man kan dock ta den om man är ute i god tid & dessutom säger åt chauffören att du vill till busstationen, annars blir du avsläppt inne i stan. Man får självklart betala en slant extra. Men vi betalade 700B med taxi. Dyrt, men det var värt den extra timmen med sömn.
Väl framme på busstationen så har de ändrat tidtabellen. Bussen går inte förrän 13.30 så vi fick lite tid att andas innan det var dags att påbörja vår resa uppåt Bangkok. 14 timmar med buss.
Toaletten på bussen hade inget papper, var jätteäcklig & man fick såklart spola med en skopa, som är rätt vanligt i Thailand. Tacka gudarna för våtservetter & handdesinfektion!

Var egentligen meningen att vi skulle ta bussen till Surat Thani & ta tåget därifrån till Bangkok. Problemet var bara att det bara går två tåg om dagen därifrån & det vi kunde ta ankom 05.55 till Bangkok, alltså exakt samma tid som vårat tåg till Aranyaprathet skulle gå. Därav blev det buss.

13.36 rullade vi äntligen ut från busstationen. Stannar på otaliga platser för att plocka upp folk. Efter cirka två timmar stannade bussen & två militärer kliver på. Höll på att skita ner mig! De kollade legitimation på alla resenärer, dock knappt på oss. Antar de letade efter flyktingar eller nåt?

Efter en timme till stannade bussen igen vis ett hus i skogen. Mat, tydligen. 35B för något jag inte har någon aning om vad det var! Fem tuggor, sen tutade busschauffören att det var dags att gå tillbaka. Bah! Halv tolv stannade vi igen, vid ett bättre ställe, men bara 20 minuter på oss. Köpte lite snacks & hann även med ett snabbt ordentligt toalettbesök! Vid halv fyra var vi äntligen framme i Bangkok! Chaufförer av alla dess slag hoppade så klart på en! Haffade en & åkte direkt till tågstationen Hua Lamphong i Bangkok. Anlände dit strax efter fyra, köpte biljett direkt för ynka 48B, cirka 10 kronor. Helt sjukt!

Väntan på tågstationen gick relativt bra, laddade mobilen i ett hörn för att den skulle hålla hela vägen till Kambodja. 05.55 avgick vårat tåg från Hua Lamphong-stationen i Bangkok till Aranyaprathet. Bara de tre första vagnarna hade ”sköna” säten, men de var självklart fulla när vi sprang mot tåget 05.50 efter en lång toalettkö. Så vi hamnade i vagn sju med bara träbänkar. Sex timmar på träbänkar, det var inte så bekvämt kan jag lova! Med ingen AC, utan endast öppna fönster åkte vi ut från Bangkok, såg slummen, den verkliga baksidan av Bangkok passera förbi oss. Toaletten på tåget var självklart ett sånt där hål i golvet & man kissade rakt ut på spåret, hur äckligt som helst! Inga dörrar har vagnarna heller, så det var bara att sätta sig i trappan & röka. Sjukt läskigt! Stannade på tre tusen tågstationer efter vägen innan vi till slut, 11.35 var framme i Aranyaprathet.

Tuktukchaufförer paxade en redan när tåget stannade på stationen, började skrika så fort man rest sig upp. Gosh! Ett snabbt toalettbesök senare mötte vi en tjej från Prag som vi delade tuktuk med till gränsen. Självklart släppte de av oss vid Kambodjanska konsulatet, vilket jag förklarade för vår chaufför att jag inte ville till. Vi ville direkt till gränsen. På konsulatet får man betala mer för ett visum, vilket jag inte var beredd att göra. Killen från konsulatet skrek & gormade att ingen man någonsin kommer älska mig då jag hade avvisat honom, men jag slängde min väska glatt på ryggen  & gick därifrån. Desiree & Ilona följde med. Köade i säkert 30-40 minuter för att komma in på Thailändska departure avdelningen, få en stämpel för att vi lämnat landet, knata vidare till ”Visa on arrival”-huset, få visum till Kambodja som förvrigt kostar 20 USD + 100 B nu. Extra om du inte har något passfoto med dig. Fyllde in ansökan där, väntade fem minuter, sen var det klart. Knata vidare till ”Immigration” för att köa ytterligare en halvtimme, scanna fingeravtryck & få inträdelsetillåtelse. Bah, vilken procedur!

Nästan direkt när du kliver ur den byggnaden, så står där Free Shuttle Bus till en busstation 10 minuter därifrån som du kan växla dina pengar, äta lite, sedan välja en taxi, buss eller minibuss ifrån. Vi köpte en hamburgare-to-go, hoppade in i en minibuss & for till Siem Reap. 2,5 timme tog resan, sedan blev vi avsläppta vid något kontor, 6 km från stan fast vi blev lovade att bli körda till centrum, så vi kunde leta hotell själva. Men icke, diskussioner utan dess like innan jag tröttnade & till slut tog en tuktuk därifrån & bad chauffören ta oss till något ställe för runt $10/natt. Vi hamnade på nå Australiensiskt Inn. Inte det bästa må jag säga då duschen inte fungerade, trots att vi sa till tre gånger, funkade den bara i två minuter åt gången. Vi gav upp, checkade ut dagen därpå & gick 50 meter upp för gatan till Angkor Friendship Inn som vi hade bokat kvällen innan på Agoda. Tjejen i receptionen var riktigt duktig på engelska för att vara kambodjan & vårat rum låg på fjärde våningen utan hiss, men det gjorde inte så mycket, för vi hade en terrass precis utanför vårat rum. Asnajs att sitta på kvällen! Plus att stället hade pool, som vi inte riktigt hann utnyttja, tyvärr.

Efter tre nätter i Siem Reap fortsatte vi med buss till Ho Chi Minh City, Vietnam…

bloglovin

Första julbordet

Klockan är halv fem & jag är precis hemkommen från jobb. Vilken kväll! Julbord åt ca 70 pers. Buffé. Tallriksplock, disk, massor med disk, kaffe, bar, spring, spring, spring hela kvällen! Chefen kommer fram till mig när jag staplar kaffekoppar & säger bara. ”Flink du er”. Jag blir så chockad så jag bara tittar på honom en bra stund innan jag klämmer ur mig ett.. ”Ehm, tack”. Det värmer att höra sånt där när man som mest behöver höra det!
Jag räknar ner dagarna & försöker hålla ut. Är less, trött, kroppen värker & jag är så sliten så jag vill sova en vecka i sträck. Samtidigt som jag bara älskar det jag gör, gästerna är helt underbara, människorna runt om mig som kommer & kramar mig & säger att det är så synd att vi ska åka. Mina kollegor, världens bästa kollegor som jag ska lämna i fyra månader. Det här stället. Jag älskar det på sommaren, men just nu vill jag bara skjuta mig i huvudet. Tänk er 10 minusgrader. Kallt ja. Men lägg på vind på minst 20m/s på det. Eller nej, det går inte att föreställa sig för någon som inte har bott på en ö mitt ute i Atlanten. Tänk dig istället -40. Då har du ungefär så det känns när man inte kan gå ute, man kan knappt andas, man kan inte cykla & det blåser så mycket så att vinden tar tag i bilen när man kör till & med. Den iskalla vinden tränger igenom alla klädesplagg du än tar på dig & det biter dig i skinnet. Välkommen till Lovund ungefär. Och värre blir det under den riktiga vintern. På det viset är jag glad att jag åker. Jag slipper det här. Slipper få en negativ sida av det här stället. Jag kommer tillbaka när det är som vackrast. Midnattssol & vin med underbara vänner. Mys! Saknar redan!

Nio dagar & en timme kvar tills vi lämnar ön. Jag räknar ner. Ujujuj. Men visumet till Vietnam är kirrat iallafall! Fick det på posten idag. Sjukt skönt. Ingenting jag behöver oroa mig för nu. Bara sista sprutan dagen innan vi åker, sen är jag fit for fight for an adventure in Asia!

Ska försöka sova iallafall sex timmar nu innan det är dags att gå tillbaka på jobb. Orkar inte ens tänka på det. Jobba… Gör jag någonting annat? Zzzz…

Visum Vietnam

bloglovin

Melbourne?

Är ledig idag & ska försöka mig på att skriva ett inlägg. Har blivit allt för dålig på det den senaste tiden, ska skärpa mig! Det är bara det att jag inte har så mycket annat att skriva om än den resfebern som nu börjar infinna sig. Alla bitar börjar falla på plats & snart kan jag slappna av. Visumet är ännu inte tillbaka, tar säkert en vecka till. Pappa har skickat iväg däcken & jag ska åka & hämta de nästa vecka. Den sista frågan är bara vilka datum vi ska åka till Melbourne? Mattias & Nathalie befinner sig där & vi tänkte åka & hälsa på dem en helg. De jobbar ju i veckorna så då kanske det inte är så kul att åka dit. Vi landar i Sydney morgonen den 21:a (en fredag) & kan inte direkt hoppa på ett flyg redan då. Nyåret har vi bestämt att vi vill fira i Sydney. Möjligheten är isf då att åka till Melbourne den 27:e & åka tillbaka till Sydney den 30:e eller något.. För om Nathalie kommer in på skola i Sverige så lämnar hon Australien redan helgen den 4-5:e som det var tänkt från början att vi skulle åka till Melbourne. Ja, vilket jävla tjaffs. Vi får se hur det blir helt enkelt..

Är som sagt ledig idag & vaknade inte förrän tjugo i fyra. Har sovit förbi mina sju alarm. Hur lyckas man? Det är då bara jag.. Blir så trött.

Ska göra något vettigt nu. Slänger upp lite bilder om en stund.

bloglovin