Drömmer mig bort

Hemma från ännu en dag på jobb. Nästan inte en kotte i baren idag, men är det konstigt? Alla är ju på Træna. Jag är glad att jag valde att jobba den här helgen ändå, för fy fan vilket skitväder det är! Hade inte direkt varit kul att sova i tält & kräla runt i leran på en festival i detta väder.. Och detta väder ska bara fortsätta, så att jag jobbar gör mig ingenting. Imorgon står ett 12-timmars pass på schemat, det kommer inte bli så kul, men förhoppningsvis ska det väl gå bra! Söndag så kommer Emma in & hjälper lite.. Men myskvällar hemma i soffan med tända ljus, en bra film, massa kuddar & fördragna gardiner hade inte suttit helt fel det heller. Men just nu är det fokus på pengar. Bah, Pengar! Fick semesterersättningen från förra året, plus lön idag, det satt fint kan jag lova!  Satt dessutom & spånade i natt efter resor nånstans. T&R LAX 6K, bor hos syrran. T&R Turkiet, typ Side eller Alanya, inkl. hotell för 3k. HALLÅ?? VEM FAN FÖLJER MED MIG? Direkt högsäsongen lägger sig & jag kan lämna den nya servitrisen själv så drar jag! Saknar solen, värmen, stränderna, shoppingen, folket.. Bah! Förstår ju att det är inte norra Skandinavien jag ska bo iallafall. Det här vädret passar mig inte, absolut inte. Att knäna & ryggen hatar det här vädret också, gör att vi är ganska överens!

En utlandsresa får jag boka sen, om en månad eller så, när jag vet hur allt blir. Ska berätta mer ingående sen, när allt är klart! Jag är så spänd inför de nya utmaningarna som kommer, iiiiiiih, jag vill bara berätta för er NU! Men det får vänta, typ en månad..

Åh, jag saknar Thailand. #tbt ♥

921675_10151624858366757_1221526864_o

534946_10151505227911757_1933208629_n

528649_10151505371471757_771579185_n

542475_10151487617746757_1496328204_n

bloglovin

Skallebank

Ibland är det lite jobbigt att inte ha ett hem. Ett eget hem. Att inreda, känna sig hemma i, bara få vara. Komma hem till & känna att det är ens eget kryp-in. Med bara mina saker, där mina regler gäller & där det får vara hur stökigt det vill, eller hur rent som helst, eller bara helt enkelt så som jag vill ha det.

Ibland är det lite jobbigt att inte ha en fast punkt i livet, jag är bara i ett mellanskede mellan två saker i mitt liv. Visst, jag har fast jobb, men där är inte ett ställe jag kommer stanna på en längre period. Därför får jag inget fäste under fötterna. Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra?

Jag älskar att resa, röra på mig, se saker, uppleva saker. Uppleva världen. Det är sjukt coolt, riktigt häftigt, inspirerande, rörande, upplyftande, uppseendeväckande, intressant & helt fantastiskt. Men att ständigt vara på resande fot kräver tålamod, uthållighet & en viss bestämdhet. Tro inte att vem som helst kan klara av det jag gör nu, för till & med jag blir prövad många gånger. Vill sätta mig ner & gråta, ge upp & bara dö. Eller inte dö, men ni förstår vad jag menar. Speciellt att ha alla nära & kära så långt borta, det gör så ont i hjärtat ibland så det knappt är uthärdligt. Att jag kan Skypa & ringa på Viber till mamma, pappa, syster & vännerna hemma betyder så himla mycket så det går inte att beskriva! Hade inte det funnits, så hade jag inte klarat av det här! Det är ett som är säkert. Ibland vill jag bara börja gråta när jag hör rösterna, som jag vet är på andra sidan jordklotet, flera hundratusentals mil ifrån mig. Det är jobbigt.

Och ja, jag har hemlängtan nu. Jag har varit borta i snart tre månader & har lite mindre än en månad kvar. Det kommer gå så fort, samtidigt som det kommer gå så sakta. Med längtan efter något, så kryper dagarna fram. Men samtidigt så njuter jag av den här semestern, som jag så väl har förtjänat efter två års slit på Komvux, åtta månaders knegande i Norge, så får jag semester i fyra månader. Det är något jag förtjänat. På riktigt. Har inte varit utomlands sedan jag åkte med Emil 2009. Det är länge sedan.

Men jag är trött på värmen nu, trött på maten. Jag vill, hur konstigt det än låter, tvätta mina egna kläder, laga min egen mat & prata mitt eget språk.

Jag kommer komma hem, tillbaka till Lovund, jobba på hotellet. Planen är till augusti-september, för att sedan sticka över Atlanten, åt andra hållet den här gången till syster & bo där ett tag. Ska jag utbilda mig till någonting? Ska jag söka jobb där? Ska jag bli nanny? Haha, nej, det gör jag nog inte. Ska jag tillbaka till Australien? Gud, så jag längtar! Jag saknar verkligen Australien, människorna jag träffade, jag vet att de skulle välkomna mig med öppna armar om jag kom tillbaka. Vilka guldklimpar! Och jobb, det finns det gott om i Australien. Fan, att det ska ligga så långt bort!

Och på tal om något helt annat så vill jag skriva en bok. Har velat länge, har börjat många gånger, men det har runnit ut i sanden. Har läst lite de senaste dagarna om hur man ska planera upplägget. Man skriver max ett par sidor om dagen & för att få ihop en roman på 300 sidor krävs cirka ett år, eller mer. Om jag ska jobba heltid (och fruktansvärt mycket övertid) nu i sommar, kommer det inte bli många timmar kvar över till skrivande. Men jag ska verkligen försöka. För skriva, det är något jag kan. Något jag vill göra. Om man kunde försörja sig på det vore det rätt najs. Men att lyckas som författare, ja, det är som att vara konstnär ungefär. Ger utdelning efter ens död typ. Crap. Att allt ska vara så himla svårt här i livet. Val & kval. Vilket skit.

Det är så mycket jag vill här i livet. Ibland känns det som om jag vill FÖR mycket. Förstår ni? Jag har så mycket drömmar… Men drömma är ju bra har jag hört? Jag gjorde klart gymnasiet. Nu har jag ett komplett slutbetyg. Jag flyttade till Norge & började jobba. Resan till andra sidan jordklotet satte jag i verket. Vad blir nästa utmaning? Lära mig ett till språk eller två vill jag också. Spanska. Det vore bra. Men hur fan ska jag hitta tiden till allt detta? Jag kanske ska börja med att sluta skriva ner allt skit här i bloggen & göra nåt vettigt istället.

Nej, jag ska fortsätta njuta av min semester, de få dagarna som är kvar. När jag landat hemma i kylan igen, då ska jag börja planera mitt liv igen. För planera, det är något jag är ruskigt bra på! På både gott & ont.

Mycket skit nu. Men jag lättade på hjärtat. Det var skönt. Tack & hej.

bloglovin

Första julbordet

Klockan är halv fem & jag är precis hemkommen från jobb. Vilken kväll! Julbord åt ca 70 pers. Buffé. Tallriksplock, disk, massor med disk, kaffe, bar, spring, spring, spring hela kvällen! Chefen kommer fram till mig när jag staplar kaffekoppar & säger bara. ”Flink du er”. Jag blir så chockad så jag bara tittar på honom en bra stund innan jag klämmer ur mig ett.. ”Ehm, tack”. Det värmer att höra sånt där när man som mest behöver höra det!
Jag räknar ner dagarna & försöker hålla ut. Är less, trött, kroppen värker & jag är så sliten så jag vill sova en vecka i sträck. Samtidigt som jag bara älskar det jag gör, gästerna är helt underbara, människorna runt om mig som kommer & kramar mig & säger att det är så synd att vi ska åka. Mina kollegor, världens bästa kollegor som jag ska lämna i fyra månader. Det här stället. Jag älskar det på sommaren, men just nu vill jag bara skjuta mig i huvudet. Tänk er 10 minusgrader. Kallt ja. Men lägg på vind på minst 20m/s på det. Eller nej, det går inte att föreställa sig för någon som inte har bott på en ö mitt ute i Atlanten. Tänk dig istället -40. Då har du ungefär så det känns när man inte kan gå ute, man kan knappt andas, man kan inte cykla & det blåser så mycket så att vinden tar tag i bilen när man kör till & med. Den iskalla vinden tränger igenom alla klädesplagg du än tar på dig & det biter dig i skinnet. Välkommen till Lovund ungefär. Och värre blir det under den riktiga vintern. På det viset är jag glad att jag åker. Jag slipper det här. Slipper få en negativ sida av det här stället. Jag kommer tillbaka när det är som vackrast. Midnattssol & vin med underbara vänner. Mys! Saknar redan!

Nio dagar & en timme kvar tills vi lämnar ön. Jag räknar ner. Ujujuj. Men visumet till Vietnam är kirrat iallafall! Fick det på posten idag. Sjukt skönt. Ingenting jag behöver oroa mig för nu. Bara sista sprutan dagen innan vi åker, sen är jag fit for fight for an adventure in Asia!

Ska försöka sova iallafall sex timmar nu innan det är dags att gå tillbaka på jobb. Orkar inte ens tänka på det. Jobba… Gör jag någonting annat? Zzzz…

Visum Vietnam

bloglovin