Kortisonspruta

Jaha, då har jag varit hos doktorn & satt en spruta kortison i handleden. Bedövning först såklart, men höll ändå på att svimma medans han grötade runt med sprutan i handleden. Sjukt skumt! Jag som älskar att ta sprutor! Fick lägga mig ner i nån minut efteråt, sen blev det bra igen! :)
Nu känner jag att bedövningen är på väg att släppa & fy tusan vad ont det börjar göra! Hoppas bara jag klarar av att jobba ikväll! Passar på att blogga medans jag kan!

Körde ännu ett lass till jobbet idag & nu är det inte mycket mer kvar här hemma än mina necessärer & en stor resväska med kläder. Och laptopen då.
Lägenheten är så tom, kall & tråkig utan tavlor på väggarna, tråkiga gardiner & ingenting i skåp & lådor. Uff, nu börjar verkligheten krypa inpå mig.
Åker härifrån redan måndag morgon, så med andra ord har jag fem arbetsdagar kvar, sjukt!

Nej, ska ta & laga mig nån mat innan det är dags att dra till jobbet! Hej!

bloglovin

Mer död än levande, typ?

De senaste dagarna har varit bland de värsta i mitt liv tror jag fan. Den smärtan jag har upplevt är värre än det jag fick uppleva när jag opererade bort halsmandlarna. Det går knappt att beskriva. I tisdags hade jag en sån där dag jag bara ville gråta, likt jag skrev. Erika ringde in mig på jobb & jag fick något annat att tänka på ett tag. Började känna av att jag hade ont i halsen, men det har man väl haft förr, eller?
Onsdag morgon vaknar jag helt kallsvettig åtta på morgonen, kände att något inte alls stämde, gick ner & tog tempen som låg på 39,54. Det här händer inte! Tog en Ipren & gick & la mig igen. Vaknade efter ett par timmar igen, helt yr & benen var spagetti. Gjorde om processen & termometern visade 40,37. Är det här nå skämt eller? Halsen började svälla, tungan likaså. Vad fan hade jag råkat ut för nu då? Jag har ju inga halsmandlar! Det här kan väl inte hända?
Ju längre tiden gick, ju värre blev det. Drack vatten, sov, tog ipren, & så fortsatte det, hela dagen, hela natten. Ringde läkaren på torsdagsmorgonen som gav mig en penicillinkur direkt. Fick gå upp till Tunet för att hämta tabletter på en gång, resten skulle komma med båten på kvällen. Halsen var numera så svullen att jag inte kunde äta något. Emma kom förbi med isglass & lite yoghurt till mig. Räddaren i nöden! Natten skulle inte bli lättare.. Eftersom tungan & halsen var så svullen, så kunde jag inte andas med näsan, vilket resulterade i att munnen blev så torr ungefär en gång i timmen att jag vaknade, fick dricka vatten, svor ve & förbannelse för att det gjorde så ont, svettades lite till & somnade om. Vaknade kring nio & gav upp. Då gjorde det så ont, överallt tamejfan, att jag satte mig på golvet i köket & grät. Jag kände mig så jävla hjälplös. Varför hade inte penicillinet eller värktabletterna bitit någonting alls på nästan ett dygn? Ringde läkaren igen som bad mig komma till Onøy så han kunde få ta sig en titt. Sagt & gjort. Jag hoppade på färjan, in på legekontoret för titt, kläm & känn. Kortisontabletter, massa paracet, dundervärktabletter & två recept till på antibiotika senare så var jag på väg hem med färjan igen. Tack norska sjuksystemet!!! Kortisontabletterna gjorde susen vill jag lova, för på båten fick jag i mig en macka! Jag var helt överlycklig över att få någonting i magen. Men magen blev nog lyckligare än jag, för den ville bara ha mer & jag åt en halv hamburgare också. Det kändes som om den serverades på silverfat, för så jävla hungrig var jag! Tre dagar utan mat gör jag inte om frivilligt kan jag lova!! Svårt att somna på kvällen eftersom kroppen fått så mycket energi, men sov ända till halv två idag. Åt frukost & somnade om på soffan i två timmar. Är helt färdig efter de senaste dagarnas pers! Febern har gått ner & håller sig stadigt runt 38 grader, frossar lite till & från, men det kan jag leva med. Halsen är fortfarande svullen, men jag kan äta & andas & nästan prata normalt igen. Det går åt rätt håll!! Håller tummar & tår nu att jag inte får nå biverkningar av antibiotikan & att jag tillfrisknar fort! Jag vill tillbaka & jobba, även om jag inte har ett uns av ork till det just nu. Men kan ju egentligen bara hurra för att jag blev sjuk nu & inte om tre veckor. Då hade vi verkligen suttit i skiten kan jag lova. Herregud, kan inte ens tänka tanken. TACK Emma & Erika för att ni ställer upp & jobbar när jag mår såhär kasst! Jag menar, det är liksom inte riktigt min mening att jag ska vara ledig i fyra dagar, in & jobba tre timmar, sen bli sjuk en vecka.. Kunde liksom inte hjälpa det. Men så här sjuk tror jag aldrig att jag varit. Över 40 graders feber?! Hade jag ens det som bebis? Fyfan! Tur jag är sjuk så sällan, för det här var fan inte kul! Friskna till fort nu så jag får tillbaka mitt liv, min ork, mitt glada, spralliga jag igen, full av energi & ideér! Heja, heja!

Där tog min energi slut igen. Halsbrännan kom. Fan då. Sova en stund på soffan igen, innan det är dags att proppa i sig mer piller. Usch, nu känner jag mig som en knarkare. Men tack & lov att jag lever på 2000-talet där antibiotika finns, annars hade jag varit död för länge sedan!

Nu vet ni iallafall att jag lever!

bloglovin