Resan från Karon

Tänkte jag skulle berätta om vår helt galna resa vi gjorde från Karon Beach i Thailand till Siem Reap i Kambodja. Vi körde hela vägen i ett sträck.
Åkte med taxi från Karon Beach vid halv tolv. Hade läst på phuketnet att bussen till Bangkok skulle gå 12.35 så vi vågade inte ta lokalbussen då den kan ta väldigt lång tid med alla på- & avstigningar. Man kan dock ta den om man är ute i god tid & dessutom säger åt chauffören att du vill till busstationen, annars blir du avsläppt inne i stan. Man får självklart betala en slant extra. Men vi betalade 700B med taxi. Dyrt, men det var värt den extra timmen med sömn.
Väl framme på busstationen så har de ändrat tidtabellen. Bussen går inte förrän 13.30 så vi fick lite tid att andas innan det var dags att påbörja vår resa uppåt Bangkok. 14 timmar med buss.
Toaletten på bussen hade inget papper, var jätteäcklig & man fick såklart spola med en skopa, som är rätt vanligt i Thailand. Tacka gudarna för våtservetter & handdesinfektion!

Var egentligen meningen att vi skulle ta bussen till Surat Thani & ta tåget därifrån till Bangkok. Problemet var bara att det bara går två tåg om dagen därifrån & det vi kunde ta ankom 05.55 till Bangkok, alltså exakt samma tid som vårat tåg till Aranyaprathet skulle gå. Därav blev det buss.

13.36 rullade vi äntligen ut från busstationen. Stannar på otaliga platser för att plocka upp folk. Efter cirka två timmar stannade bussen & två militärer kliver på. Höll på att skita ner mig! De kollade legitimation på alla resenärer, dock knappt på oss. Antar de letade efter flyktingar eller nåt?

Efter en timme till stannade bussen igen vis ett hus i skogen. Mat, tydligen. 35B för något jag inte har någon aning om vad det var! Fem tuggor, sen tutade busschauffören att det var dags att gå tillbaka. Bah! Halv tolv stannade vi igen, vid ett bättre ställe, men bara 20 minuter på oss. Köpte lite snacks & hann även med ett snabbt ordentligt toalettbesök! Vid halv fyra var vi äntligen framme i Bangkok! Chaufförer av alla dess slag hoppade så klart på en! Haffade en & åkte direkt till tågstationen Hua Lamphong i Bangkok. Anlände dit strax efter fyra, köpte biljett direkt för ynka 48B, cirka 10 kronor. Helt sjukt!

Väntan på tågstationen gick relativt bra, laddade mobilen i ett hörn för att den skulle hålla hela vägen till Kambodja. 05.55 avgick vårat tåg från Hua Lamphong-stationen i Bangkok till Aranyaprathet. Bara de tre första vagnarna hade ”sköna” säten, men de var självklart fulla när vi sprang mot tåget 05.50 efter en lång toalettkö. Så vi hamnade i vagn sju med bara träbänkar. Sex timmar på träbänkar, det var inte så bekvämt kan jag lova! Med ingen AC, utan endast öppna fönster åkte vi ut från Bangkok, såg slummen, den verkliga baksidan av Bangkok passera förbi oss. Toaletten på tåget var självklart ett sånt där hål i golvet & man kissade rakt ut på spåret, hur äckligt som helst! Inga dörrar har vagnarna heller, så det var bara att sätta sig i trappan & röka. Sjukt läskigt! Stannade på tre tusen tågstationer efter vägen innan vi till slut, 11.35 var framme i Aranyaprathet.

Tuktukchaufförer paxade en redan när tåget stannade på stationen, började skrika så fort man rest sig upp. Gosh! Ett snabbt toalettbesök senare mötte vi en tjej från Prag som vi delade tuktuk med till gränsen. Självklart släppte de av oss vid Kambodjanska konsulatet, vilket jag förklarade för vår chaufför att jag inte ville till. Vi ville direkt till gränsen. På konsulatet får man betala mer för ett visum, vilket jag inte var beredd att göra. Killen från konsulatet skrek & gormade att ingen man någonsin kommer älska mig då jag hade avvisat honom, men jag slängde min väska glatt på ryggen  & gick därifrån. Desiree & Ilona följde med. Köade i säkert 30-40 minuter för att komma in på Thailändska departure avdelningen, få en stämpel för att vi lämnat landet, knata vidare till ”Visa on arrival”-huset, få visum till Kambodja som förvrigt kostar 20 USD + 100 B nu. Extra om du inte har något passfoto med dig. Fyllde in ansökan där, väntade fem minuter, sen var det klart. Knata vidare till ”Immigration” för att köa ytterligare en halvtimme, scanna fingeravtryck & få inträdelsetillåtelse. Bah, vilken procedur!

Nästan direkt när du kliver ur den byggnaden, så står där Free Shuttle Bus till en busstation 10 minuter därifrån som du kan växla dina pengar, äta lite, sedan välja en taxi, buss eller minibuss ifrån. Vi köpte en hamburgare-to-go, hoppade in i en minibuss & for till Siem Reap. 2,5 timme tog resan, sedan blev vi avsläppta vid något kontor, 6 km från stan fast vi blev lovade att bli körda till centrum, så vi kunde leta hotell själva. Men icke, diskussioner utan dess like innan jag tröttnade & till slut tog en tuktuk därifrån & bad chauffören ta oss till något ställe för runt $10/natt. Vi hamnade på nå Australiensiskt Inn. Inte det bästa må jag säga då duschen inte fungerade, trots att vi sa till tre gånger, funkade den bara i två minuter åt gången. Vi gav upp, checkade ut dagen därpå & gick 50 meter upp för gatan till Angkor Friendship Inn som vi hade bokat kvällen innan på Agoda. Tjejen i receptionen var riktigt duktig på engelska för att vara kambodjan & vårat rum låg på fjärde våningen utan hiss, men det gjorde inte så mycket, för vi hade en terrass precis utanför vårat rum. Asnajs att sitta på kvällen! Plus att stället hade pool, som vi inte riktigt hann utnyttja, tyvärr.

Efter tre nätter i Siem Reap fortsatte vi med buss till Ho Chi Minh City, Vietnam…

bloglovin

Australien

Såg nu när jag sökte mitt brev att min visumansökan kom fram till ambassaden för tre dagar sedan, skönt! Då borde det vara tillbaka i början på nästa vecka. ANDAS.
Pratade även med Nathalie lite nu ikväll & det verkar som om vi kommer bila ner till Melbourne redan första helgen vi kommer ner. Kommer vara ganska slut, men det gör ingenting. Vi har tre dagar på oss att köra ner (resan tar egentligen bara 9 timmar) så det får ta den tiden det tar. Vore dock mysigt att fira ”jul” med Nathalie & Mattias. Sätta sig & grilla på deras bakgård i shorts på självaste julafton. Hahaha, hör ni hur sjukt det låter?! Waaaah!

Vi kör nog på relocations, då man får köra en bil, nästan gratis till ett visst mål. Uthyrningsbolag som behöver få bilar till andra kontor på annan ort över hela landet, jämt. Så det borde inte vara några problem. I värsta fall får vi hyra en bil eller hoppa på flyget. Går en sådär tio flyg om dagen så..
Både buss & tåg kostar en närmare förmögenhet sådär kring jul & nyår. Flygen är bara billiga ruskigt tidigt på morgonen eller sent, sent på kvällen. Men det är dock mig ansvaret ligger på om vi ska åka bil. Jag är den enda som har körkort av oss två. Det är jag som måste köra hela vägen ner. (88 mil)

Tänker ju självklart inte sitta kvar i Sydney under de tre veckorna som vi kommer vara i Australien. Först var det ju tänkt att vi skulle ta oss till Gold Coast (Surfers Paradise) eftersom Mattias bodde där ett tag, men nu flyttade ju han till Melbourne, så då blir det ingenting där. Från Sydney är det 88 mil till Melbourne & 85 till Gold Coast, åt varsitt håll. Haha. Ska försöka ta oss ut på både valsafari & vinprovning i alla fall. Möjligtvis ett fallskärmshopp också beroende på vad Desireés röntgensvar säger nu.

Melbourne blir det i vilket fall. Och nyår i Sydney. OMG. Jag längtar så jag får ont i magen! Jag förstår verkligen inte. Det kommer inte gå upp för mig alls! Jag förstår inte. Dagarna bara kryper närmare & närmare & jag börjar fundera över allt jag ska packa. Har jag fixat allt? Alla visum? Pass? Passfoton? Vaccin? Malariatabletter? Försäkringar? Det är miljoner saker att hålla reda på. Eftersom vi ska backpacka så kommer vi endast bära på ryggsäck & handbagage, vilket gör packningen ännu svårare. Vad är det vi verkligen behöver ha med oss? Det är liksom bara att glömma hårfön, plattång, klackskor & löshår liksom. Ja, ni förstår poängen. Vi kommer köpa så mycket saker under vägen & skicka minst två-tre paket hem med saker, så jag är inte orolig för det så. Kameran, mobilen & minilaptopen åker med så ni kan få någon form av uppdatering & kan få tag på mig om det skulle vara så. Jag vet precis hur Desiree är med sånna där saker, så jag kommer vara på den säkra sidan iallafall. Så de som vill ha kontakt med henne kan gå via mig. Kommer köpa kontantkort i varje land vi åker till (mest av säkerhetsskäl), men även för att ni ska kunna ringa. Är ni med?

Ska skriva en packningslista nu, mejla lite mer relocs & försöka andas lite. Har 5-rättersservering både idag & imorgon att tänka på. Känns som om jobbet får lida lite av det, men det är Erika som ska hålla styr i saker nu. Jag går in på jobbet & gör mitt jobb då. På fritiden har jag fullt upp med det här, som ni ser…

bloglovin