Skallebank

Ibland är det lite jobbigt att inte ha ett hem. Ett eget hem. Att inreda, känna sig hemma i, bara få vara. Komma hem till & känna att det är ens eget kryp-in. Med bara mina saker, där mina regler gäller & där det får vara hur stökigt det vill, eller hur rent som helst, eller bara helt enkelt så som jag vill ha det.

Ibland är det lite jobbigt att inte ha en fast punkt i livet, jag är bara i ett mellanskede mellan två saker i mitt liv. Visst, jag har fast jobb, men där är inte ett ställe jag kommer stanna på en längre period. Därför får jag inget fäste under fötterna. Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra?

Jag älskar att resa, röra på mig, se saker, uppleva saker. Uppleva världen. Det är sjukt coolt, riktigt häftigt, inspirerande, rörande, upplyftande, uppseendeväckande, intressant & helt fantastiskt. Men att ständigt vara på resande fot kräver tålamod, uthållighet & en viss bestämdhet. Tro inte att vem som helst kan klara av det jag gör nu, för till & med jag blir prövad många gånger. Vill sätta mig ner & gråta, ge upp & bara dö. Eller inte dö, men ni förstår vad jag menar. Speciellt att ha alla nära & kära så långt borta, det gör så ont i hjärtat ibland så det knappt är uthärdligt. Att jag kan Skypa & ringa på Viber till mamma, pappa, syster & vännerna hemma betyder så himla mycket så det går inte att beskriva! Hade inte det funnits, så hade jag inte klarat av det här! Det är ett som är säkert. Ibland vill jag bara börja gråta när jag hör rösterna, som jag vet är på andra sidan jordklotet, flera hundratusentals mil ifrån mig. Det är jobbigt.

Och ja, jag har hemlängtan nu. Jag har varit borta i snart tre månader & har lite mindre än en månad kvar. Det kommer gå så fort, samtidigt som det kommer gå så sakta. Med längtan efter något, så kryper dagarna fram. Men samtidigt så njuter jag av den här semestern, som jag så väl har förtjänat efter två års slit på Komvux, åtta månaders knegande i Norge, så får jag semester i fyra månader. Det är något jag förtjänat. På riktigt. Har inte varit utomlands sedan jag åkte med Emil 2009. Det är länge sedan.

Men jag är trött på värmen nu, trött på maten. Jag vill, hur konstigt det än låter, tvätta mina egna kläder, laga min egen mat & prata mitt eget språk.

Jag kommer komma hem, tillbaka till Lovund, jobba på hotellet. Planen är till augusti-september, för att sedan sticka över Atlanten, åt andra hållet den här gången till syster & bo där ett tag. Ska jag utbilda mig till någonting? Ska jag söka jobb där? Ska jag bli nanny? Haha, nej, det gör jag nog inte. Ska jag tillbaka till Australien? Gud, så jag längtar! Jag saknar verkligen Australien, människorna jag träffade, jag vet att de skulle välkomna mig med öppna armar om jag kom tillbaka. Vilka guldklimpar! Och jobb, det finns det gott om i Australien. Fan, att det ska ligga så långt bort!

Och på tal om något helt annat så vill jag skriva en bok. Har velat länge, har börjat många gånger, men det har runnit ut i sanden. Har läst lite de senaste dagarna om hur man ska planera upplägget. Man skriver max ett par sidor om dagen & för att få ihop en roman på 300 sidor krävs cirka ett år, eller mer. Om jag ska jobba heltid (och fruktansvärt mycket övertid) nu i sommar, kommer det inte bli många timmar kvar över till skrivande. Men jag ska verkligen försöka. För skriva, det är något jag kan. Något jag vill göra. Om man kunde försörja sig på det vore det rätt najs. Men att lyckas som författare, ja, det är som att vara konstnär ungefär. Ger utdelning efter ens död typ. Crap. Att allt ska vara så himla svårt här i livet. Val & kval. Vilket skit.

Det är så mycket jag vill här i livet. Ibland känns det som om jag vill FÖR mycket. Förstår ni? Jag har så mycket drömmar… Men drömma är ju bra har jag hört? Jag gjorde klart gymnasiet. Nu har jag ett komplett slutbetyg. Jag flyttade till Norge & började jobba. Resan till andra sidan jordklotet satte jag i verket. Vad blir nästa utmaning? Lära mig ett till språk eller två vill jag också. Spanska. Det vore bra. Men hur fan ska jag hitta tiden till allt detta? Jag kanske ska börja med att sluta skriva ner allt skit här i bloggen & göra nåt vettigt istället.

Nej, jag ska fortsätta njuta av min semester, de få dagarna som är kvar. När jag landat hemma i kylan igen, då ska jag börja planera mitt liv igen. För planera, det är något jag är ruskigt bra på! På både gott & ont.

Mycket skit nu. Men jag lättade på hjärtat. Det var skönt. Tack & hej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>