Så förbluffande

Jag blev så förbluffad i natt. Det händer, men inte är det ofta nu för tiden. Jag har lämnat det där livet bakom mig, men de personerna som står kvar där fortfarande, det är dem det är synd om. Att ett sådant påhopp kunde ta så hårt på mig trodde jag aldrig. Men jag antar att mitt skal för fem-sex år sedan var mycket hårdare då än vad det är nu. Nu ska jag inte ens behöva ha ett sådant skal. För det var så länge sedan jag fick höra orden som hora, äckel, fitta, som ett påhopp direkt emot mig.

Det var inte alls längesedan jag polisanmälde exakt samma människa för nästan samma sak, dock var det en grövre form av hot som pågick då. Jag trodde liksom att nu, efter att jag flyttat, hon har fått barn & skaffat sig ett vuxet liv, så kanske hon kunde få lite moget beteende med på köpet, men ack så fel jag hade.

Orden rör mig inte i ryggen egentligen, hon får kalla mig vad hon vill. Jag är inte hennes vän, kommer aldrig vara heller, så det rör mig inte. Så länge mina vänner inte kallar mig nedlåtande saker, så skiter jag i vilket. Att folk går runt & hyser agg gentemot andra, det är inte mitt bekymmer. Mitt psyke klarar av mycket skit, även om det tar hårade idag än vad det gjorde förut. Jag kan inte säga att jag är helt oberörd, för då ljuger jag. Men jag förstår inte varför & hur människor får bete sig såhär. Det gör mig så ledsen att se.

Jag är ingen medmänniska för fem öre egentligen, men det klart jag har medkänsla, men absolut inte för den där människan. Så som hon har betett sig gentemot hennes närmaste & rent allmänt är fan inte acceptabelt. Fy skäms!

Nej, stackars människa som inte kan glädjas åt livet utan måste istället hysa agg & kasta glåpord på andra för att själv må bra, det är dem det är synd om.

Jag själv är ruskigt nöjd med livet just nu. Jag har mina svackor jag också, jag är inte perfekt, det har jag aldrig påstått heller. Alla har olika mål i livet, alla har olika behov, jag påstår inte att mitt liv att leva är det ultimata, det är bara den här vägen jag har valt att gå & jag försöker göra det bästa av situationen varje dag som går. Mer kan jag inte göra. Jag är inte Gud, jag är inte världens överhuvud som bestämmer över både öde & karman, nej, jag är en sån liten varelse i ett sådant stort universum. Jag känner mig extra liten just nu när jag läser naturkunskap & man verkligen får upp ögonen för hur liten människan är. Så betydelselös egentligen. Därför försöker jag ta till vara på livet så gott jag kan, även om jag misslyckas.. Jag är inte mer än människa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>